Beskrivning av ingreppen

Ballongdilatation av kransartärerna

Med ballongdilatation är det möjligt att sköta de flesta förträngningar i kransartärerna. I anslutning till ingreppet insätts vanligen ett nätrör, dvs. en stent, på det förträngda stället.

Via en kateter förs en tunn tråd genom förträngningen eller stockningen i kransartären. En medicinsk ballong som förs till det förträngda stället pressar förträngningen mot blodkärlets vägg och öppnar den.

Vanligen implanteras ett nätrör, dvs. en stent, på det förträngda stället. Röret hindrar blodkärlet från pressas samman.

Patienten åker vanligtvis hem dagen efter att ingreppet har utförts.

Se video: Ballongdilatation 1 »
Se video: Ballongdilatation 2 »

Kontraströntgen av kransartärerna

Kontraströntgen visar om det finns förträngningar i kransartärerna. Vid det enkla ingreppet sprutar man kontrastämne i kransartären via en tunn kateter. På detta sätt får man en bild av blodkärlens struktur.

Undersökningen görs under lokalbedövning via en artär i handleden eller ljumsken.

Med kranskärlssjukdom avses förträngningar i kransartärerna.

Se video: Kontrastämnesröntgen »

Kliniskt arbetsprov av hjärtat

Ett kliniskt arbetsprov, eller ett arbets-EKG, är en specialundersökning där en specialiserad läkare tillsammans med biträdande personal i enlighet med en standardiserad medicinsk metod gradvis anstränger patientens blodomlopps-, andnings- och rörelseorgan och energiämnesomsättning.

Det kliniska arbetsprovet används för att diagnostisera sjukdomar och följa upp behandlingen samt för att uppskatta patientens arbetsförmåga, planera patientens rehabilitering och uppskatta de risker som är förknippade med kirurgiska ingrepp.  Undersökningen används mest för att diagnostisera kranskärlssjukdomar, göra prognosen och klargöra sjukdomens svårighetsgrad.

Den centrala informationen av ett arbetsprov får man från EKG:t, som man följer kontinuerligt under hela provet med början från viloläge via tyngre ansträngning och tillbaka till slutet av återhämtningsfasen. Syftet med arbetsprovet är att få reda på patientens kapacitet och begränsningar såsom ischemi i hjärtmuskeln, störningar i rytm eller pumpkraft, ventilationsstörningar, störningar i blodcirkulationen o.s.v.

I undersökningen eftersträvas alltid en efter symptomen maximal prestation. Man får fram patientens kapacitet genom att jämföra den uppnådda belastningen med befolkningens referensvärden.

Förberedelser

• Före det diagnostiska testet skall patienten i mån av möjlighet avhålla sig från mediciner som inverkar på ST-segmentet. I övriga tester gäller normal medicinering. 
• Dagen före undersökningen borde patienten undvika hård ansträngning och sova ordentligt.
• Du kan äta normalt på undersökningsdagen, men inte precis före undersökningen. Undvik kaffe, te, coca-coladrycker och cigaretter 4 timmar före undersökningen.
• Kläder: gymnastikskor och kläder för inomhusgymnastik.
• Undersökningen tar ca 1 timme.

Ultraljudsundersökning av hjärtat

Ultraljudsundersökning (UKG) av hjärtats struktur och funktion är en användbar undersökning från fosterstadiet och genom hela livet. Den avancerade apparaturen har gjort UKG till en grundläggande metod för att undersöka hjärtat. Med den här metoden kan man snabbt och enkelt få en exakt bild av hjärtats struktur – men av kranskärlen ser man bara en begränsad del.

Den vanligaste orsaken till att man gör UKG är biljud, men undersökningen är användbar vid många andra symptom vid vilka man bara hör biljud i enstaka fall:

• misstanke om medfött hjärtfel
• klaffsjukdomar
• inflammationer i hjärtat
• för att påvisa ischemi eller infarkt (störning i rörelse/ärr)
• kvantitering av LVH
• systolisk och diastolisk hjärtsvikt

Se video: Mitralinsufficiens »

Långtidsregistrering av EKG

Långtidsregistrering av EKG med hjälp av en bärbar minibandspelare är en mycket användbar metod i många situationer där bara vilo-EKG inte ger en tillräckligt klar bild av huruvida patientens symptom är hjärtrelaterade. Det är ju mycket vanligt att patienten får symptom bara i vissa situationer – t.ex. på natten. Bandningen kan vara 24 eller 48 timmar lång. Längre bandningstid rekommenderas vid sällan förekommande symptom.

Patienten för dagbok över sina aktiviteter och symptom och kan göra en markering på bandet i samband med symptomet, så att man vet exakt tidpunkt för symptomen. Man kan i princip göra vad som helst när man bär på bandspelaren, men det är förbjudet att simma eller bada bastu, eftersom bandspelaren då kan gå sönder. Patienten uppmanas att söka sig till sådana situationer där symptomen har visat sig.

De vanligaste indikationerna

• Utreda naturen av och mängden rytmstörningar 
• Bedöma effektiviteten av rytmstörningsmedicinering
• Förekomst av ischemi hos patienter som inte kan göra ett kliniskt arbetsprov. En annan betydande indikator är nattlig ischemi och klargörande av symptomfri ischemi för optimering av medicineringen.
• Att klargöra huruvida svindel och svimning är hjärtrelaterat. De bradyarytmier och AV-blockeringar som är vanliga särskilt hos äldre personer finner man ofta i långtidsregistreringar och då bedömer man behovet av en pacemaker.